SCEN: Folkteatern Gävleborg
MEDVERKANDE: Lotta Östlin Stenshäll, Mille Bostedt, Björn Asp, Björn Johansson +
estet-elever från Torsbergsgymnasiet
IDÉ: Carl Olof Berg, BK Sannerud, Mattias Brunn
MANUS: Robin N Spegel
REGI: Carl Olof Berg
LJUDDESIGN: BK Sannerud
SCENOGRAFI, KOSTYM: Maja Döbling
DRAMATURG/YTTRE ÖGA: Mattias Brunn
KÖR: Stockholms Gaykör, GE-Klaven
ORGEL: Esther Schwarzrock
TACK TILL: Anders Engquist, Per Englund, Börje Edlund, Gunnar Andersson, Pell Uno Larsson, Monica Ottosson, Mats Ökvist, Po Tidholm, Frans Åke Öberg, Täppas Fogelberg, Karin Larsson, Gunnel Vallgren och Lisa
Går det att bota kärlek? Går det att läka ett brustet hjärta och försonas med sin familjehistoria?
Upplev Hälsinge gamla sjukhusområde i Bollnäs som du aldrig gjort förut i en unik hörlursvandring från Folkteatern Gävleborg. Berättelsen vill väcka platsens brokiga historia till liv tillsammans med dig som lyssnare och publik.
Med hörlurar på guidas du runt bland byggnaderna, samtidigt som en berättelse väcks till liv i mötet med platsens historia. I dina öron hör du Kerstin som arbetat ett helt liv på sjukhuset och hennes barnbarn Bibbi. När Bibbi hittar dagboksanteckningar från sin morfar väcks frågor som länge varit begravda. Stämmer det som det står i dagboken att morfar botades för sin homosexualitet på Hälsinge? Och varför kom inte mormor på morfars begravning? I berättelsen konfronteras de båda över generationsgränserna med varandras syn på kärlek, livsval och omsorg. Ett skavande samtal om Kerstins långa yrkesliv, relation till Hälsinge Sjukhus och mannen hon gifte sig med.
Nu kan jag slå fast att jag är botad. Det är otroligt vilken förvandling jag gått igenom. En stor del i denna förändring har förstås min flickvän som jag lever ett underbart liv tillsammans med. skriver Peter, i dagboksanteckning december 1971, fem månader efter avslutad behandling
Berättelsen ackompanjeras av Stockholms Gaykör med ny musik av BK Sannerud. På plats medverkar också Bollnäs körstolthet GE-klaven och elever från Torsbergsgymnasiet. Manuset till berättelsen är inspirerat av möten och samtal med tidigare vårdpersonal på Hälsinge sjukhus samt dagboksanteckningar publicerade i pockettidningen R från 1971.